Flattens egna lag

God morgon över vassen, dimman ligger tung,
du sitter vid min sida, väntar stilla och lugn.
Du spanar över såten, andra förare med hund.
Snart ska allting hända, bara om en liten stund.

Nu hörs ett tut i luren, skott från alla håll.
Spänningen den stiger, nu gäller det ha koll.
Ögon brinner vilda, muskler spänns till språng.
Men du sitter kvar bredvid mig, väntar än en gång.

En and slår ner i vattnet, en annan upp på land.
Du lyfter dina öron men stannar kvar i hand.
Du har lärt dig vänta, med tålamod så stort.
Men i ögonen jag ser det, den sätter dig på prov.

Hämta! ropar någon, du far med vindens fart.
Vattnet plaskar högt, men du är tillbaka snart.
Ingen tvekan, ingen oro, ingen rädsla för vad som sker.
Allt som nu betyder något är de änder som du ser.

När fåglar börjat falla, lyder flattens egna lag.
Det vi tränat på i veckor, spelar ingen roll idag.
Din lydnad och din iver, får vi träna en annan gång.
Ja, din lydnad och din iver, får vi träna en annan gång.

När fåglar börjat falla, lyder flattens egna lag.
Det vi tränat på i veckor, spelar ingen roll idag.
Din lydnad och din iver, får vi träna en annan gång.
Ja, din lydnad och din iver, får vi träna en annan gång.